celeritas

Sofie nämnde för nån vecka sedan att jag inte längre har några plastsaker i min inredning, vilket kom som en chock för mig.  Och hon sa det som om det var något positivt! Men det är nu åtgärdat i alla fall. Jag har återinfört min gamla favvo Lampan från IKEA. Ni vet, den där för 29 kr:

Jag älskar den helt enkelt, har alltid gjort. Det är väl därför detta blir min tredje. Min första, med orange fot, finns nog i förrådet i nån kartong. Min andra, med ofärgad fot, fick min bror i samband med min förrförrförra flytt. Nu blev det en helvit.

Förutom det har jag äntligen fått upp en klocka i sovrummet. Det åstadkom jag genom att låta pappa borra ett hål i ett  runt fat i ek som mamma inte använde och sedan sätta dit visare. Dessutom har jag nu ben till min tv-bänk, i form av två cykelhållare (!) ställda på högkant. De hade fördelen av att jag inte behövde borra några hål i tv-bänken utan bara ställa den på benen, som står stadigt utan skruvar. Och det blev mycket snyggare än det låter.  =)

Så nu finns det väl ingenting kvar att göra inredningsmässigt... Så trist och tråkigt... Om jag inte ska hitta ett annat soffbord, för mitt nuvarande spricker i färgen. Eller börja om från början igen, men det låter lite väl dyrt.  ;-)

I övrigt har jag hunnit se två föreställningar av Faraos Förbannelse eller Låt den rätte åka dit! som nu går på Hjalmar Bergman-teatern! Spexet gör sig på den scenen! Underbart...

Jag ska se det två gånger till nästa helg, hehe. Det blir ju så mycket bättre av att se det flera gånger,  i och med publikens medverkan är ju ingen föreställning den andra lik! Och så drar jag med mig lite olika trevliga människor att umgås med också. Såklart så många som möjligt ska se spexet!

A-som-i-Akrylplast var väldigt fin i sin fluga igår men jag är banne mig fräsig i min jag också, om jag får säga det själv. Apropå ingenting alltså.