Just ja!

... man måste ju sammanfatta året också!

Nu har jag gjort en rejäl bloggrunda och insett att jag ju missat årets blogghöjdpunkt - att få frossa i allt som hänt i ens eget oerhört intressanta liv det gångna året. Kortfattad som jag är innebär detta nog inga överdrivna plågor för er stackars läsare. Here it comes.

2006 innebar vissa uppvaknanden för mig. Nya upplevelser satte, på grund av mitt tidigare leverne, stora spår i min person. Positiva spår, vill jag tillägga. 2006 gjorde mig redo för 2007.

Detta år inleddes med omtumlande känslor av skilda slag. Jag gick på flera anställningsintervjuer, med en nervositet som avtog allt eftersom jag blev varm i kläderna, med en ångest inför livsomställningen, med en viss triumfering över intresset från arbetsmarknaden. Distraherade gjorde kärlekslivet med långdragen förvirring och svartsjuka till slut förlöst av motpartens nej tack.  Ett ypperligt beslut med tanke på vad som komma skulle.

D-uppsatsen och avslutningen på studierna sket sig totalt. Efter sjutton år i skolbänken tog motivationen slut. Patetiska intyganden från min sida om att jag visst skulle bli klar, de kommande månaderna hade jag minsann mer tid, avslöjades gång efter annan som tomma ord. Den följetongen fortsätter 2008.

Efter den inledningen är 2007 hårddraget endast två saker för mig. Det är övergången från student- till "vuxenlivet". Och det är A-som-i-Alldeles-alldeles-underbar.

Jag såg honom första gången på Valborgsmässoafton och jag kan fortfarande inte tro allt som hänt sedan dess. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att jag fått honom. Nog kommer jag ihåg det första ögonkastet alltid, och kanske gjorde jag bort mig den kvällen men hur kan jag bli generad över det när det ledde till nåt så bra? De första veckorna var otroliga och sedan har det bara fortsatt och fortsatt.

Hösten kom med anställning hos Försvarsmakten (låter det inte lite coolt, eh?) och en ny era i livet. Jag är lycklig nog att ha fått mitt drömjobb, där jag varje dag får syssla med precis det jag inriktade mina studier mot. Sådant ska man inte ta för givet. Jag känner att jag klarar av arbetet samtidigt som det innebär dagliga utmaningar, jag hoppas att det fortsätter så.

Att håva in drömjobbet innebar också att jag fick tillräcklig ekonomi för att kunna inhandla drömbilen. Det är en helt otrolig känsla varje gång jag ser den. Ni som känner mig förstår. Den är min min min! Jag låter töntig men det är så det är. J a g  ä g e r  d e n  b i l e n. En nästan sprillans Alfa! Och den krånglar nästan inte alls!  ;-)  (Allvarligt, det gör den faktiskt inte.)

Så. 2007 har gått och jag är chockad över hur mitt liv ser ut idag. Jag har ett jobb, en sambo, en bil (ja till och med en kombi) och jag ger mina vänner ångest. Jo, vi är vuxna nu. Livet är dock aldrig perfekt. Det består fortfarande av vardag och grubbel och tvivel och sömnbrist. Men jag ska inte glömma det jag har. Mitt liv innehåller faktiskt det jag strävat efter eller drömt om sedan länge. Jag ska undvika att leta efter mörker.

Skål för ett ljust och miljövänligt 2008! Och skål för sömn! Godnatt!

It all comes down to the money.

Nu är vi hemma efter Sverige-turnerandet. Tre nätter i Finspång, två i Gävle och två i Surahammar, ett utmärkt sätt att förlänga julen. Nu har jag dessutom chokladaskar så det räcker till påsk, perfekt.

Nu väntas januari, månaden som kommer ta kål på min ekonomi. Jag som just fått en och en halv lön på en gång. Nu väntas räkningar för rostskyddsbehandling, försäkring, skatt och service. Tur att Alfan är värd sin vikt i guld, annars skulle jag ju få börja ifrågasätta klokheten i mitt bilköp.

Trots dessa kostnader riktas uppmärksamheten just nu mot en platt-tv... Nja, egentligen är tvn bara en ursäkt för mig att få köpa en ny bokhylla. Jag behöver verkligen en, mina älskade tegelstenar ligger väl och möglar på broderns vind just nu. Platt-tv eller inte, en bokhylla ska jag ha!

Gott nytt år på er.

GOD JUL!

Och en trevlig födelsedag till mig! Japp, imorgon blir man ett år äldre... Och bilen är nu även den lastgammal, idag slog mätaren om till 10 000 mil.

Saker och ting är riktigt bra nu och 2008 känns lovande på alla sätt och vis.

Nu ska jag packa ihop kontoret inför julledigheten, och jag ska börja med den ljuvliga blombukett som förgyllt rummet för mig ett par dagar.  =)

Inga förklaringar medföljer.

Min entusiasm har mattats av. Det känns inte så bra. Något måste göras, en psykisk låsning måste lösas. Jag kan inte distansera mig, det mår jag inte bra av. Stolheten måste dock fortfarande få sitt, därför är det munkavle på.

Förlåt för detta kryptiska inlägg, det var fullkomligt onödigt. Ignorera.

Bring it on, Santa!

I lördags var det ett trippelt födelsedagsfirande. A-som-i-Amour var det enda äkta födelsedagsbarnet, jag och värdinnan tjuvstartade. Min och Amours present blev ett presentkort på en romantisk middag serverad efter konstens alla regler. Jag fick berättat för mig att kockarna är skickliga, så det verkar lovande!

Efter firandet blev vi varmt välkomnade hem av grannarnas dunka-dunka. Det blev ingen trevlig natt på något sätt.

Nu längtar jag till nästa helg, när jag får träffa min familj. Jag älskar dem, de älskar mig och jag saknar dem. Synd att det blir en så kort vistelse bara, full med aktiviteter. Jag skulle vilja ha tid att bara vara. Inte hinner man se så mycket av Finspångsvännerna heller, även om en del snabba kramar är utlovade. Vi ses snart!

En vecka kvar med granen. Fem mil kvar till tiotusenmilastrecket. Ångest.

Blue is not the color of the season, ok? Tears can not fall like snow. Let the stars sparkle!

Jul, död och kärlek.

Idag har jag inhandlat min första levande gran någonsin! Nu är den klädd och klar, precis så grann som en julgran ska vara. Nu gäller det att se till att december månad tillbringas i vardagsrummet så att man hinner njuta av synen.

I veckan som gått har jag rest ett par turer till Stockholm för diverse utbildningar. Ena gången skedde resan i en försvarsskyltad Ford Mondeo och var inte detta en upplevelse! Kanske inget speciellt i och för sig, men vilken känsla det var att sedan sätta sig i Alfan den kvickfotade. =) Min ögonsten reagerar så mycket fortare på alla kommandon. Jag har kommit fram till att jag gillar att köra andra bilar, då riskerar man inte att bli hemmablind.

Resan i Mondeon medförde dock tyvärr att världen förlorade en vacker, reslig räv. Du-dunk och han fanns inte mer... RIP.

Billy Corgan ges ynnesten att avsluta detta inlägg.

For the first time
I'm telling you how much I need and bleed for
Your every move and waking sound
In my time
I'll wrap my wire around your heart and your mind
You're mine forever now
Who wouldn't be the one you love
Who wouldn't stand inside your love
Protected and the lover of
A pure soul and beautiful you

Jag ska ta och sätta på den låten, sedan är det sängdags. Nattinatt.

RSS 2.0