celeritas

Jag har fått för mig att jag vill skriva ett hyllningsinlägg till en ganska fantastisk ung man som betyder mycket för mig. Han är naturligen den enskilda människa som har störst påverkan på mitt liv. Det är ett stort ansvar, ett ansvar som jag hoppas att han känner engagemang i att förvalta.

Det råkar vara så att jag är väldigt kär i denne unge man. Jag upprepar en tidigare använd fras: I don't see what anyone can see in anyone else but you. Jag ser bara honom, och jag älskar att se på honom. För mig står han ut ur mängden.

Han är så stark. Han går att lita på (att hålla tider är inte inräknat) och han kan tänka själv.

Det finns så mycket med honom som jag aldrig väntat mig att få och så mycket som jag till en början inte trodde att han kunde innebära. Men han måste typ vara den gulligaste som finns och jag vill INTE ge bort honom. Han kan kanske inte ge mig allt jag vill ha, men det kan man inte kräva av en annan människa. Jag kan faktiskt skaffa mig en hoppborg själv.

Min pojkvän får nio pussar av tio möjliga, ett riktigt bra betyg. Juryn måste vara jävig.  = )

Jag vill i detta sammanhang också passa på att hylla en ung kvinna som förtjänar att få uppskattning och uppmuntran. Jag tycker så mycket om henne och den hon är, vilket hon måste ha i minnet varje dag. Hon är den enda jag känner utan och innan, och därigenom en av få människor jag i alla situationer kan stå för att jag älskar.

Hennes romantiska hjärta står ofta i konflikt med hennes rationella hjärna vilket åsamkar henne en del mödor, hon är hopplös på många sätt och vis och hon har irriterande egenskaper, o ja. Men jag tycker om hennes syn på saker och ting, på tillvaron. Hon söker hela tiden efter den rätta inställningen till livet, till vardagen och till andra. Hon hamnar på fel spår ibland men det är det man lär sig av, inte sant? Vad hon aldrig får glömma är att det är hon som måste ge mening åt sitt liv, det finns inget alternativ.

Alla förtjänar en egen hyllning. De här var till A och M.