celeritas

Nu märks det att intro-tiden på jobbet är över. Jag vet inte om jag verkligen tycker om att ha ansvar. Det skulle vara så bekvämt att bara följa direkta order och inte behöva tänka själv. Men jag antar att ett jobb har ett mycket kortare bäst före-datum om det inte bjuder på utmaningar.

Jag har i alla fall kunnat omplacera vissa arbetsuppgifter till nya ägare så nu känns morgondagen mindre stressig.

Kontoret känns som ett andra hem nu, jag har den där trygga hemma-känslan när jag sitter där. Det följer väl av att jag tillbringar så mycket tid där men även av alla egna småsaker jag har där. Jag har en stark äganderättskänsla om man säger så. Jag hör hemma där mina ägodelar är. Jag gillar det där att deras uppgift här i världen är att finnas där för mig och mina olika behov. "At your service, fröken." Och utan mig skulle de vara meningslösa, jag är allt de har. Jag är deras älskade gud.

Om de nu inte nattetid dansar och skrålar och kastar pil på en bild av mig förstås.

Förutom ovanstående funderar jag på varför Eskobar inte gick vidare igår. De var väl ändå bäst?