celeritas

Sammanfattat har det varit en helt okej helg, den kunde sannerligen ha blivit värre. Den har dock haft riktiga dalar. Som ikväll. Efter en (halv) dag av avtalsbearbetning är plötsligt worddokumentet puts väck. Jag kan ärligt säga att jag började gråta, även om de flesta tårarna kom sig av att jag inte ätit vare sig lunch eller kvällsmat. Situationen ackompanjerades dessutom av ett sorgligt soundtrack. "Fuck it", mm kanske. De tårarna låg på lut.

Det jag själviskt hoppas på nu är att vissa erforderliga beslut från högre ort försenas så att deadline skjuts upp. Och ett inre lugn, som alltid.

Jag tror dock att det är för mycket att hoppas på. Och nej, oftast tycker jag faktiskt inte vansinnigt synd om mig själv. Oftast inte. Man vänjer sig vid det mesta.