celeritas

Jag har blivit så kramig sen jag avskaffade mitt singelskap. Det var jag inte innan, annat än med mamma. Nu har jag vant mig vid det där med fysisk kontakt i vardagen. Lite för mycket. Nyss höll jag på att krama en kollega, helt apropå. Inte för att jag var glad eller tacksam över nåt eller så, utan bara för att det kändes så naturligt att luta sig mot någon som stod bredvid. Eller så var jag bara lat och ville inte stå själv. I vilket fall så får jag passa mig, vi svenskar tycker ju inte om när någon inkräktar på den personliga sfären. Jag vill inte göra bort mig på jobbet. Men mamma och A-som-i-Gosig ska jag fortsätta krama. Och Sofie.

Förresten har jag gått vidare i FM:s rekryteringsprocess. Håll tummarna för mig är ni snälla.