celeritas

Idag fick jag äntligen tag på min handledare i Eskilstuna. Hoppas bara att det inte är försent att anmäla praktiken, det skulle ta en vecka att få universitetets godkännande och terminen börjar ju på måndag. För säkerhets skull var jag och registrerade mig på Företagsekonomin idag.

Det blev lite pirrigt att prata med chefen, tydligen ska jag få upphandla en traktor för en och en halv miljon som eget projekt. Han tyckte att jag skulle få en upphandling jag hinner både påbörja och avsluta under min tid där. Utöver det ska jag nog rycka in lite här och var i andra upphandlingar. Komma igång direkt skulle jag i alla fall få göra.

För övrigt sade jag upp ettan idag. Det är två månaders uppsägningstid men förhoppningsvis vill nästa hyresgäst flytta in tidigare. Jag hann med att rensa lite också, utifall att en bekanting ska låna den tills hon får tillgång till sin nya lägenhet. Jag kom in i ett stim, det var rätt roligt. Fyra stora kassar blev det att slänga, plus en ikea-kasse med papper. Jag ska nog fortsätta imorgon.

Praktiskt att bror min flyttar nu också, han och Jessica ska försöka hinna med att komma hit och plocka åt sig lite grejer. En massa kökssaker och sånt behöver jag nog bli av med. Säg till om ni vill ha bokhyllor!

Andra kallar mig för sambo. Visst, i praktiken är jag ju det. Jag är aldrig uppe i min lägenhet. Så varför betala 2 200 kr i månaden för något som inte är annat en möbelförvaringsplats? De pengarna går åt ändå, nu när jag ska pendla till Eskilstuna.

Men. Säger jag upp stället blir Andreas och jag verkligen sambos. På riktigt. Är det lite läskigt? Kanske kan jag hyra ut i andra hand istället, jag vet en som möjligen är intresserad. Å andra sidan får jag förhoppningsvis snart ett jobb och får inte behålla lägenheten i alla fall. Så varför hänga kvar vid den? Det är svårt sånt här.

Personligen bryr jag mig inte, jag tycker inte att det är läskigt. Det verkar inte Andreas heller tycka. Det är andra som påpekar att det gått fort. Men går nåt åt pipan är det ju bara att flytta till nåt annat, Sofie är skyldig mig fem veckors inneboende om det skulle vara så.

När jag sitter här och funderar på detta inser jag att den största anledningen till att jag tvekar att göra mig av med lägenheten nog är att det gör det svårare för Andreas att göra slut med mig. Varför vill jag göra det lätt för honom att göra slut tänker ni kanske? Jag antar att jag hatar tanken på att vara ett påhäng, att vara till besvär. Jag tycker att det är obehagligt att binda honom till mig, jag vill inte börja innebära en begränsning för honom. Jag vill stå för möjligheter, inte begränsningar.

Det känns dumt att hålla på så här och tänka på att det kanske tar slut nu när allt är bra och jättebra, men ni fattar säkert.  :-)

Ett långt inlägg det här.

Det var en rolig helg det där. Lördagen spenderade jag vid ett stockhinder ute på ett fält, med frustande hästar galopperandes förbi med jämna mellanrum. På kvällen rockade Sten & Stanley loss, de var riktigt charmiga. På söndagen hjälpte jag till att laga mat till de 250 funktionärerna. Och fikade en massa i VIP-tältet.

Hela pojkens familj var där, som alla år, så jag fick tillfälle att spendera lite tid med dem också. Eftersom de var de enda där jag kände sen förut skapade det en samhörighetskänsla jag gillade. Men de andra där var också supertrevliga. Ägarna/arrangörerna Ann och Robert Montgomery-Cederhielm var riktigt färgstarka, ett karismatiskt par. Deras släkt har bott på Segersjö sedan 1700-talet. Rätt häftigt.

Nu ska jag försöka organisera upp lite här hemma. Vad ska man ha möbler till om man inte använder dem? Garderoberna och byråerna ska fyllas på ett lite mer logiskt sätt hade jag tänkt mig. Pyssligt = mysigt.

(Countdown: En vecka kvar till praktik.)

Tisdag-onsdag var jag med älsklingen ut till vackra Segersjö Herrgård. I helgen är det dags för fälttävlan därute och vi hjälpte till vid förberedelserna. Mycket bärande, städande och planterande blev det för min del. Jag märkte att jag inte är van vid kroppsarbete kan jag säga...

Fartförälskad hann jag bli därute! Det blir man med gasen i botten på en fyrhjuling längs långa raka grusvägar, upplysningsvis.

Över natten sov vi i ett av de gammaldags inredda sovrummen i herrgården, jag kände mig som en prinsessa! Jag önskar bara att ingen berättat nåt om hur det spökar i huset - det var lite läskigt att gå på toa mitt i natten.

Vi ska dit i helgen igen och hjälpa till. Jag ska bland annat vara hinderdomare! Ska bli kul att se snygga hästar in action. Hoppas det inte händer en olycka vid mitt hinder bara. Eller överhuvudtaget förstås.

Just nu sitter jag dock i Örebro i en pöl av självömkan. Varning för intima detaljer. Har fått en spiral insatt idag. Just det var inte så farligt men nu efteråt är min livmoder rätt så skapligt tjurig på att ha fått en objuden gäst.

Min lillebror ska flytta hemifrån! Han och Jessica har köpt en bostadsrätt. Den ligger vid sjukhuset, en tvåa, verkar jättebra. Men tänk att inte ha brodern i rummet bredvid när man är hemma i Finspång! Men jag har inte ångest över det faktiskt. Faktiskt.

Allt är ändå så konstigt nu, ingenting är som det brukar. Det känns som ett nytt liv. Att börja jobba innebär ju självklart förändringar. Ovälkomna förändringar enligt mig. Men jag låter så bortskämd när jag klagar på att arbetslivet inkränktar på min fritid (duh!) att jag ska tystna i den frågan här.

Att tycka så väldigt mycket om någon och bli omtyckt tillbaka är också ovant, båda delarna.

Men positivt är det. Jag känner mig lycklig, praktiken blir nog spännande, jag vill faktiskt ha ett jobb för första gången (eftersom betalt arbete slår obetalt) vilket gör arbetssökandet mer inspirerande. Brodern blir nog nöjd med att flytta, det är utvecklande. Jessica får nära till skolan.  ;-)  Och sist men inte minst - mamma får ett rum att inreda!

Snart måste ni komma och titta på lägenheten, den är på väg att bli jättefin! Alla inköp blev bra utom sänglådan som vi måste såga lite i först... Det mesta går nu i ek, beige och vitt, väldigt fräscht och hemtrevligt. Igår beställde vi dock ett par tavlor från Deviantart som kommer att liva upp tillställningen litegranna - Design is evil och Design is love.

Nu blir det jobb en vecka till, den sista.

Jag var på IKEA i måndags, fullutrustad med kärra och bärare. Och plånbok. Det blev sängram, byrå, skrivbord och hurts. Jag älskarälskarälskar att spendera pengar på IKEA. Och att komma hem med grejerna. Och att montera dem. Idag är det dags för byrån att se dagens ljus. Skrivbordet och hurtsen står redan på plats och kråmar sig, efter minimalt med svordomar.

Såg ni förresten att Jonas Hassen Khemiri skrev en kärleksnovell i Aftonbladet Söndag förra veckan? Om inte är det synd, nu är det ju försent. Komisk, träffande och helt klichéfri var den. Han är min idol.