Vänner - vad vore man utan dem?
Nu för tiden umgås jag nästan uteslutande med vänner en i taget. De flesta vänner jag har här i Örebro känner inte varandra, i alla fall inte särskilt väl, och de vänner som är utspridda i Sverige träffar man inte ofta och vi får aldrig till något datum där alla kan samtidigt, så det blir även med dem oftast en i taget.
Det finns många fördelar med det att umgås två och två men ibland saknar jag att umgås i grupp. Jag saknar mitt älskade tjejgäng, särskilt när jag tittat för mycket på Sex and the City... Vad härligt det vore om vi alla bodde i samma stad igen! Jag drömmer om högljudda myskvällar eller kanske en stående fika på nåt café där de som kan (helst alla) dyker upp varje vecka.
Jaja, nu i somras träffade jag ju Martinsson och Emilia samtidigt, imorgon träffar jag förhoppningsvis Sofie och Helena samtidigt i Finspång och så snart som möjligt ska Sofie och jag åka till Sara i Stockholm.
Kommentarer
Trackback