celeritas

Grått och blött.

 

Men gud vad fort hösten gått ändå, idag är det ju första advent - redan! Jag har ägnat morgonen åt att julpynta lite här hemma, även om det inte finns plats för så många tomtar. A är fast besluten att vi ska ha gran också, som tydligen ska klämmas in mellan soffan och bokhyllan. Det får bli en minigran kan jag säga! Jag hoppas dock att vi lyckas för det är ju för mysigt med gran.  =)

 

Denna vecka har det hänt mycket. På jobbet har jag gått ut med tilldelningsbeslut i min stora upphandling, skickat ut de 35 avtal det resulterade i samt fått in begäran om utlämnande av allmänna handlingar avseende samtliga inkomna anbud, 51 stycken. På måndag ska jag fortsätta sekretesspröva vartenda ett av dem...

 

Upprabblande av veckodagar:

 

I måndags hade vi after work, lite konstig känsla men vi fick inte ihop någon annan dag. Det blev lite glögg i en nyrenoverad 20-talslägenhet (som inte alls gjorde Malin avundsjuk) och sedan hamburgare på Pitchers.

 

I tisdags gick vi på teater, vilket jag inte gjort sedan högstadiet vad jag minns. Vi såg Cyrano de Bergerac, i clownversion. Coola outfitar, peruker gjorda av krulliga paketsnören, röda näsor av olika storlekar och mycket publikkontakt. Det är en sorglig historia dock...

 

I onsdags såg vi Fibes, Oh Fibes på the Ritz, gamla Badhuset. Snyggt ställe! Musiken var också bra, även om jag var lite för trött för att inte vilja att de skulle bli klara snart så att jag skulle kunna gå hem...

 

I torsdags jobbade jag till halv nio, så då hann det inte hända mycket. Det var första gången jag stannat så länge (tack och lov) och jag var helt slut men jag höll mig i alla fall vaken länge nog för att se United States of Tara, en serie jag fastnat i.

 

I fredags var det 25-årsfest. Jag hade köpt en ny liten topp jag ville använda men oroade mig för att frysa. Som tur var för mig hade lokalen dubbelbokats så det blev en trång och varm fest hemma i födelsedagsbarnets lägenhet istället. Det var en kul idé att låta alla gäster välja varsin låt till en spotify-spellista på en dator som stod i hallen, man fick höra mycket bra musik!

 

Igår åkte jag till Guldsmedshyttan för ett 1-årskalas istället, vilket gav lite kontraster. Livat var det dock på bägge kalasen! Detta födelsedagsbarn (eller barnets mor) har fastnat i temat rosa och det hakade alla gäster på, även jag. Det blev rosa kläder, rosa förkläde, rosa dockor och ett rosa litet tält i form av ett slott (som hundarna älskade lika mycket som Ella). Dessutom fick hon en bedårande fåtölj i miniformat, med rosa mönster såklart.

 

Hemma i Örebro igen åt vi på Saigon, där jag tog nummer 22 som vanligt (kryddig "halvfriterad" kyckling i en otroligt god sås), innan vi gick till Virus för att se Avatar spela (ett band vars senaste skiva producerats av den nyblivne 25-åringen nämnd ovan). Well, jag höll mig genom förbanden och några låtar av huvudakten innan jag vid halv två tackade för mig och gick hem och sov. Jag är inte ett fan av metal. Ska jag säga något positivt om det hela är det väl att det var lite underhållande att stå och se en massa hår vispa runt borta vid scenen. Det var det enda som syntes av bandmedlemmarna när de böjde sig framåt och rockade loss.

 

Idag har jag julpyntat som sagt, resten av dagen är ägnad att planera Parisresan på torsdag! Jag ska sätta på Amelie från Montmartre också, för att komma i stämning.

 

Hörs!

Filmtips

Jag har fått ett sånt där erbjudande från Lovefilm, om att få hyra hem åtta filmer gratis för att testa på deras tjänst. Den första filmen jag fick hem var Lars and the Real Girl. Jag visste att den handlar om en ung man som behandlar sin "sexdocka" som om hon vore levande, så jag var beredd på en rätt skruvad färgstark film, en komedi. Men den visade sig vara en lågmäld historia, filmad i vackra bilder från en vintrig småstadsidyll. Lars är blyg och undviker umgänge med sina medmänniskor, tills han får besök av en tjej han träffat på nätet. Då lever han upp och knuffar runt henne i rullstol (eftersom hon är handikappad) presenterar henne för alla och låter henne bo hemma hos hans bror och svägerska, eftersom hon är religiös och inte vill bo hemma hos honom, en ungkarl.

Det är så rörande hur hans familj, arbetskamrater, och lokalbefolkningen i stort, ställer upp på att denna plastdocka är hans flickvän, hur de spelar med i hans vanföreställning och aldrig driver med honom. En feel-good film med ett lyckligt slut.

Boktips

Haruki Murakamis Fågeln som vrider upp världen. Det känns konstigt att den är slut, jag har levt med den rätt länge eftersom jag inte tar mig så mycket tid till att läsa nuförtiden, och dessutom är den tjock. Titeln låter en smula högtravande så jag var beredd på att språket i boken skulle följa samma mönster men det gjorde det inte. Språket, intrigen och sidantalet glider fram som en kniv i smör. Nej, de singlar ner genom luften som en fjäder. För fjädrar följer minsta luftdrag och kan hamna precis vart som helst, precis som händelseförloppet i den här boken. Jag hade ingen som helst aning om hur den skulle sluta, inte heller vad som skulle hända på nästa sida.

(Citatet är Niotillfems, jag var för lat för att fota ett eget.)

Musiktips

Det svenska bandet Koop, som samplar ihop en massa slingor från olika instrument till vad de kallar "romantisk swingtronica". Asmysigt! Jag länkar till deras Come to me på Spotify. Den låten känns passande nu när det börjar bli dags att dricka glögg och fundera på julklappar, den ger lite juliga vibbar.