Jag hatar allt den här lägenheten står för.

Men den är fin och jag tycker om den.

Nu är det midnatt. Två lediga dagar kvar. Jag ska försöka sluta med mina självbedrägerier så behöver jag inte bli besviken över att dagarna inte blir som jag vill, höga förhoppningar borgar för besvikelser. Jag kan inte helt se vart mina höga förhoppningar kommit ifrån. Eller jo det kan jag, och jag förlåter mig för det jag gör mot mig själv.

För övrigt - jag skulle vilja ge Lasse Kronér en kram. Dobidobidobidoooo.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0